corneliamiryamiza

Jag känner att jag inte har varit mig själv på väldigt länge... jag tror att jag tappades bort för ganska länge sen, det låter kanske konstigt men jag tror att det senaste året har varit bra för mig men jag har inte riktigt varit mig själv... För ca 2 år sedan kände jag min för första gången som om jag verkligen tyckte om mig själv på riktigt, jag var annorlunda men väldigt bra på många sätt. Men många av mina galna och tokiga sidor har varit borta mycket under det senaste året, Jag har inte varit tråkig diekt men jag har helt enkelt inte riktigt varit mig själv. Eller så är det det jag har men att jag har förändrats... Men jag har iallafall inte känt mig helt lycklig på väldigt länge, vi har alla vissa dagar när allt är skit men jag har känt mig nere mer än bara någon dag då och då. Men så ibland har det varit bättre ett tag men det har alltid kommit tillbaka och det har alltid funnit en känsla av att snart blir det dåligt...

Men nu känner jag att jag börjar komma tillbaka, sakta men säker börja den gamla Cornelia krypa fram. min familj och kompisar har fått mig att att inse att jag faktiskt har det bra som jag har det, jag klara mig ganska bra jsälv helt enkelt, med lite hjälp av nära och kära. Jag är en trevlig, kul och rolig tjej som har någonstans att bo, vet vad hon vill göra och har folk runt omkring sig som bryr sig.

Tack alla vänner och hela min stora underbara familj för att ni finns och ett stort tack till mig själv för att jag är som jag är!
PUSS!